Here I’m knitting away on the third installation of Tied together – the yarn is Madeline Tosh Vintage in the color Lapiz. Gorgeous! This is the only brand I’ve come across that is available in this wonderful strong and bright blue. At first it feels surprisingly heavy to work with, but one gets used to it. And it fortunate that it’s very sturdy!

I had an idea, and started knitting.
It didn’t turn out just right, so I ripped out and started over.
Then I repeated that process somewhere between 5 and 10 times. Poor yarn!
Oh well. Finally I was getting somewhere.
Knit knit knit.
Yoke done. Get’s the brilliant idea to knit the sleeves before the body, to have that boring task over and done with.
Sleeve… sleeve… yay!
Knit knit knit.
Body finished. Bind offs, tried on… Crap. Looks like crap!
Rips out the body…
Realizes that I need to rip out into the yoke, and therefor the sleeves as well. Seriously?
Gets mad and leaves it for a few days, giving it the evil eye treatment.
Gets a grip and rip almost the whole thing out.
Think think think.
Knit knit knit.

And, that’s where I am right now! I’ve got maybe 10 more cm left to knit on the body, before working the sleeves (again).

At least the new fit is good, and the color makes me happy! ^.^

***

Här stickar jag för fullt på tredje delen i Tied together – garnet är Madeline Tosh Vintage i färgen Lapiz. Underbar! Detta är det enda märket jag har stött på som finns i denna riktigt starka klarblå nyansen. Först känns det förvånansvärt tungt att arbeta med, men man vänjer sig. Och det tur att det är så robust!

Jag hade en idé, och började sticka.
Det blev inte helt rätt, så jag repade upp och började om.
Och så upprepade jag den processen någonstans mellan 5 och 10 gånger. Stackars garn!
Nåja. Nu ska jag väl komma någonstans.
Sticka sticka sticka.
Oket klart. Får den briljanta idén att sticka ärmarna innan kroppen, för att ha den tråkiga biten överstökat.
Ärm… ärm … hurra!
Sticka sticka sticka.
Kroppen klar. Maskar av, provar på… Usch! Ser helt förskräckligt ut!
Repar upp kroppen …
Inser att jag måste repa upp in i oket, och alltså ärmarna också. Allvarligt?
Blir arg och lämnar eländet i skamvrån några dagar. Kastar onda ögat på det då och då.
Tar sig i kragen och repar upp det hela.
Tänk tänk tänk,
Sticka sticka sticka.

Och, det är där jag är just nu! Jag har ca 10 cm kvar att sticka på kroppen, innan det är dags för ärmarna (igen).

Nu har jag i alla fall stenkoll på att den sitter bra på, och färgen gör mig glad! ^. ^